CoccinelleRouge

Vi var kanske tolv år, fem stycken ungefär. Vi byggde en jättestor på på mariaplan. Ett riktigt sjörövarskepp fast i princip bara sidorna´, så den var jätteostabil. Men vi skulle segla ut på havet med den. Så vi byggde samtidigt som vi sprang iväg och snodde mat med jämna mellanrum. Pasta och gräddfil bland annat. 

Ja och tillslut åkte vi till havet, det vattestora vågor men vi bara körde rätt i. Det skvätte och hade sig och plötsligt var vi rätt långt ute och båten var full av vatten och maten och vi låg huller om buller. Så vi simmade in till ett hus där en av vännernas föräldrar stod och väntade och sa att det kanske inte var det mest genomtänkta.

I denna drömmen var jag gud.(Läste precis ut Milda Makter, där en finsk snubbe får vikariera för gud.) Ja, jag var Gud och sprang omkring i skogen, det var skitvacker och allt var jättegrönt. Satt en gammal vis gubbe som jag pratade med om något. Och sen var jag på en gräsmatta och då såg jag att hästarna och hundarna var lika små som suddgummin, så då pekade jag på dom med pekfingret och tog i från tårna, så växte dom. Sen såg jag att alla insekter hade vuxit så då fick jag förminska dom. Mitt i detta kom två män och jagade mig. Så jag sprang bort till något som jag minns som ett lite rum på en kyrkogård. Där jagade dom mig lite runt runt tills jag kom på att jag hade magiska krafter så då tog jag i och hoppade högt över dom. Jag var jättetrött och trodde inte att jag skulle klara det.

Jag brukar drömma att jag har konstiga krafter men jag litar aldrig på dom i drömmen, utan tror att jag ska misslyckas. Också blir jag alltid trött i mina drömmar när jag springer och har mig, vilket jag fått för mig att man inte ska bli.